Tidigare arkeologiska undersökningar längs Ostlänken-korridoren 1965-2012: Femton kilometer forntid under motorvägen - Boplatslämningar, Åbro, fornlämning 209, Västerljungs socken

Undersökningarna föranleddes av en ny sträckning och utbyggnad av E4:an inom Södermanlands län och utfördes under tiden maj 1979 - september 1981. Sammanlagt undersöktes ca 60 000 m2. Flera av fornlämningarna var okända och syntes ej i markytan före undersökningen. De framkom omedelbart före eller under avbaningarna för vägbygget. Samtliga fornlämningars matjordslager avbanades med maskin. Därefter skedde traditionell handgrävning. De undersökningar vars data finns tillgängliga i denna studie omfattar undersökning av tre gravfält, två boplatslämningar samt en stensättning. Fornlämningarna omfattar perioderna bronsålder samt äldre och yngre järnålder. Datamaterialet från undersökningen sammanställdes och harmoniserades vid Uppsala universitet under 2014 . Detta skedde på uppdrag av Trafikverket samt Länsstyrelserna i Östergötland, Södermanland och Stockholms län, i ett projekt med syfte att sammanställa arkeologiska undersökningar och utredningar inom den beslutade korridoren för Ostlänken samt den närmsta omgivningen. Syfte: Undersökningarna föranleddes av en ny sträckning och utbyggnad av nya E4:an inom Södermanlands län samt därmed förenade arbeten. Målsättningen var i initialskedet att undersöka de registrerade fornlämningar som berördes av exploateringen. Vägverkets avbaningar medförde ett betydligt större antal fornlämningar än beräknat. Tyngdpunkten lades då på att försöka få en övergripande syn på den totala fornlämningsbilden inom området samt att utföra antikvariska kontroller och provgrävningar på presumtiva fornlämningar. ZIP-filen innehåller en shape-fil med metadata från undersökningen och två kartor i GeoTIFF-format. Fornlämning 209 bestod av två härdar och ett delvis sönderschaktat område med sot och skörbränd sten invid Åbro gård. Härdarna undersöktes i juni 1979, det större området i november samma år. Endast en av härdarna innehöll bränd lera och kol. Lämningarna daterades till yngre järnålder och medeltid.