Lundbystudien 1997

Lundbystudien är en klassisk psykiatrisk, epidemiologisk befolkningsstudie som genomfördes 1947 i Dalby och Bonderups socknar utanför Lund. Uppföljningsundersökningarna 1957,1972 och 1997 inkluderade de som bodde kvar i Dalby och Bonderups socknar, de som flyttat in 1957 och de som flyttat ut 1957, 1972 och 1997. Lundbystudien har producerat data om förekomst av och nyinsjuknande i psykisk ohälsa i befolkningen. Kohorten kan användas för att relatera förändringar i psykisk hälsa till individuella förutsättningar och till samhällsutvecklingen 1947-1997. Den är även väl lämpad för att studera förlopp av vanliga psykiska störningar som depression, ångest och demens samt psykiska störningar med lång latens (t.ex. psykos). Intervjudata har kompletterats med sjukhusjournaler, registerdata och information från nyckelpersoner (anhöriga, släktingar och vårdpersonal). Bortfallet i Lundbystudien har varit mycket lågt, framför allt mellan 1947 och 1972. Av Vetenskapsrådet beviljade medel har använts för att digitalisera data. Arkivet slutförvaras nu på Arkivcentrum Syd i Lund. Syfte: Huvudsyftet med den första Lundbystudien, genomförd 1947, var att göra en befolkningsundersökning som beskrev alla invånarna i Dalby och Bonderup (socknar utanför Lund, som inte var kända för någon ovanlig eller hög sjuklighet och som inte var något geografiskt isolat) med avseende på personlighetsvarianter, psykisk sjukdom eller avvikelse samt fysiska sjukdomar. Uppföljande studier, av såväl nyinflyttade 1957, kvarboende och utflyttade, genomfördes 1957, 1972 och 1997 Av de 1797 probander som fortfarande var i livet 1997 bodde 602 personer kvar i Lundbyområdet. Intervjubortfallet var 13 % (238 probander). Ca 36 % av probanderna hade dött mellan 1972 och 1997, men data från register, journaler och nyckelinformanter kompletterade informationen för 94 % av probanderna (2659/2827). Studiedeltagarna var i åldrarna 40-96 år.